E-böcker och framtiden

Elektroniska böcker (e-böcker) som läses med hjälp av en dator, surfplatta, läsplatta eller annan liknande utrustning har under 2000-talet blivit en stor konkurrent till traditionella pappersböcker.[i] Försäljningen av pappersböcker sjunker över hela världen medan e-boksförsäljningen ökar. Detta i olika takt beroende på land. I USA fick e-boken ett rejält uppsving 2010-2013, då försäljningen ökade stort, för att sedan bli mer stabil på senare tid. 2012 hade e-böcker en 13 procentig andel av den totala bokmarknaden i USA och 11,5 procent av densamma i Storbritannien, vilket kan jämföras med bara en procent på den svenska marknaden vid samma tidpunkt.

E-böcker har alltså fortfarande inte riktigt slagit igenom i Sverige, trots att landet i många fall är tidiga med att anamma nya digitala teknologier. Anmärkningsvärt är att det är biblioteken som är drivande i den långsamt växande e-bokskonsumtionen, då de står för 85 procent av de nationella inköpen. Detta utgör ett problem för kommersialiseringen av e-böcker, eftersom konsumenter hellre lånar än köper.[iii] Det blir också väldigt dyrt för biblioteken, eftersom de betalar distributören (oftast Elib) för varje gång en e-bok lånas ut.[iv] Ett sätt att gå runt distributören är att teckna ett avtal direkt med förlagen, som Stockholms stadsbibliotek har gjort (kallat Stockholmsmodellen). Enligt avtalet får biblioteket fri tillgång till alla förlagets publikationer och en mer generös prissättning för varje lån. 

Bibliotekens agerande är en av flera anledningar till att e-boksförsäljningen i Sverige ännu inte riktigt tagit fart. Utöver det anses brist på drivande aktörer och ett begränsat nationellt utbud vara viktiga faktorer, tillsammans med den vida omdiskuterade momssättningen på e-böcker, som gör dem lite dyrare.[vi] 

Just e-boksmomsen har under flera års tid varit föremål för debattartiklar i svenska medier. Fokus har då legat på skillnaden i momssats mellan e-böcker respektive böcker tryckta på papper. De senare har en reducerad momssats, [vii] vilken i Sverige är sex procent, medan e-boken innehar standardmomsen (25 procent i Sverige).[viii] Detta enligt EU:s momsdirektiv, som Sverige följer. Debattörer av olika former och färger vill dock sänka e-boksmomsen till densamma som för pappersböcker. Vissa menar att e-böcker och pappersböcker är samma sak, eftersom de har samma innehåll och samma ursprung (författare och förlag), och därför är det märkligt att bara pappersböcker får erhålla den mer privilegierade momssatsen.[ix] 

Debatten i sig är märklig, eftersom det i princip bara finns en sida: de som vill sänka momsen. Det finns ingen som aktivt förespråkar att e-böcker ska fortsätta ha 25 procents moms. Själva grunden i kritikernas argumentation handlar om att man vill att det ska bli billigare att köpa e-böcker, så att fler ska vilja läsa dem.

Anledningen till att böcker enligt EU ska ha sänkt moms från första början är att de anses ha ett stort värde i människors utbildning. EU-kommissionen formulerar resonemanget på följande vis:

The reduced rate on books, newspapers and periodicals is an inescapable fact of history: the majority of Member States have always considered these items as having a major educational value which would justify treating them, like food and medicinal products, etc, as basic necessities subject to a reduced rate of VAT.[x]

Orsaken till den reducerade momsen på böcker är alltså för att de antas vara nyttiga för människor och i längden för samhället. Det är här EU sätter käppar i hjulet för de elektroniska böckerna. Enligt deras definition är e-böcker och pappersböcker verkligen inte samma sak, och därför kan e-böcker inte heller erhålla den mer privilegierade momssatsen. Anledningen är att e-böcker klassas som tjänster, och inte som varor. EU menar att eftersom en e-bok inte kan läsas utan ett elektroniskt hjälpmedel är det istället en tjänst i detta hjälpmedel och ska därför inneha standardmomsen. Den springande punkten i definitionen ligger i vad en produkt kräver av konsumenten, och i det här fallet kräver en e-bok något som en pappersbok inte kräver.[xi]

Frankrike och Luxemburg har tidigare brutit mot direktivet och haft just en lägre momssats på e-böcker, men i mars 2015 beslutade EU-domstolen att de måste höja den.[xii] Det är alltså inte möjligt för Sverige att frångå direktivet i detta fall, vilket vissa debattörer tidigare har uppmuntrat till.

Det finns dock en plan inom EU på att släppa på det strikta systemet och därmed ge varje land mer makt över sina momssatser.[xiii] I samma plan finns förslag på omregleringar av e-handel specifikt, då man i december 2016 officiellt föreslog en lagändring där digitala publikationer erhåller samma reducerade momssats som deras analoga motsvarighet. EU har alltså plötsligt svängt och planerar att göra precis det som svenska debattörer (och många andra) vill; öppna för att likställa den digitala boken med den tryckta. Motiveringen är att man vill göra regleringarna enklare och mindre kostsamma för medlemsländerna.[xiv]

Om de föreslagna regleringarna går igenom återstår att se vad som tar e-bokens plats i väntan på reducerad momssats. Är det verkligen bara böcker och tidningar som har ett högt utbildningsvärde idag? Knappast. Här belyses ett problem med reducerade momssatser i allmänhet. Vem bestämmer vad som är viktigt respektive oviktigt? Att ge även e-böcker en reducerad momssats ställer dels krav på en förklaring till varför EU överger sin tidigare motivering till att e-böcker inte ska ha reducerad moms, dels på ett övervägande kring ifall andra produkter också förtjänar denna särbehandling. Hur mycket detaljregleringar går det att ha innan systemet slutar fungera? Hur många varor – och tjänster – på marknaden tar skada av att vissa grupper privilegieras?

EU:s nya plan för att reformera hela momsregleringssystemet, som delvis öppnar upp för större nationell frihet att reglera momssatser, är definitivt ett steg i rätt riktning. Bedömningen av vad som har ett högt utbildningsvärde och inte flyttas gradvis till de enskilda medlemsländerna. Så småningom bör momsregleringar som hänger på något så brett och tolkningsbart som ”utbildningsvärde” vara så få som möjligt. Det är ju faktiskt så att viktig information numera kan förmedlas genom annat än text på ett papper – eller för den delen på en skärm.

Agnes Karnatz är fristående skribent.