Skattesystemet lägger krokben för småföretagare

Det är ingen hemlighet att svensk ekonomi är beroende av företag och deras tillväxt. Det är våra företag som skapar jobbtillfällen och som står för en stor del av vår ekonomi. Särskilt nystartade och snabbväxande företag, så kallade gasellföretag, får en allt mer betydande roll. Det finns ingen exakt siffra på hur många gasellföretag det finns i Sverige då olika krav ställs för att ett företag ska anses vara ett gasellföretag men ofta ska företaget vara yngre än fem år och har en genomsnittlig tillväxt varje år på minst 20 procent. [1] Dagens Industri utser varje år ”Årets Gasellföretaget” där kravet ställs att företaget på egen hand ska ha fördubblat sin omsättning de senaste tre åren. De närmare 10 000 företag som omfattas av Dagens Industris gasellundersökning har sedan år 2000 lett till 215 000 nya jobbtillfällen. Att underlätta för dessa företags framväxt och tillväxt är därför avgörande för att ha en stark ekonomisk tillväxt och minska arbetslösheten.

Det är ofta svårt för nystartade företag att finna finansiering för att kunna ta sin idé vidare och få företaget att växa. Ett återkommande problem är att företagen inte kan ta banklån för att finansiera sin verksamhet då företagen ofta saknar tillgångar som kan belånas eller användas som säkerhet. Många nystartade bolag drivs i kunskapsintensiva branscher där tillgångarna i många fall utgörs av immateriella eller idébaserade tillgångar vilka inte är möjliga att belåna. Att gå i personlig borgen är i realiteten sällan ett alternativ då det innebär stora risker om företaget blir en flopp. Banklån lämpar sig främst för redan etablerade bolag med reella tillgångar vilket försvårar finansieringen för startups. 90 procent av alla nystartade aktiebolag i Sverige finansieras därför istället genom personligt sparande. 

Ytterligare svårigheter och snedvridningar skapas för nystartade aktiebolag då det skattemässigt är mer fördelaktigt att driva ett företag med lånat kapital än med eget investerat kapital. För företag med lånat kapital är räntorna avdragsgilla kostnader medan motsvarande kostnader för eget kapital inte är avdragsgilla. [2] Reglerna är väldigt fördelaktiga för företag med stort lånat kapital som fastighetsbolag och banker som får miljonbelopp i ränteavdrag av staten. Att ränteutgifter är avdragsgillakostnader skapar också incitament för ökad skuldsättning. Om något borde eget kapital premieras framför lånat kapital. Skillnaden i beskattning mellan eget- och lånat kapital snedvrider finansierings- och investeringsbeslut samtidigt som det påverkar marknaden och konkurrensen negativt. Det är viktigt att dessa regler ersätts med mer neutrala och likformiga beskattningsregler där alla företag behandlas lika oavsett finansieringsform.

För att inte ytterligare öka incitamenten till belåning och skuldsättning är den viktigaste förändringen att se över ränteavdragen. Det finns två huvudsakliga modeller för att undkomma olikheter mellan eget- och lånat kapital som skulle kunna tillämpas – ACE (Allowance for Corporate Equity) och CBIT (Comprehensive Business Income Tax). Genom ACE är både räntor och utdelningar avdragsgilla kostnader medan inga av dessa är avdragsgilla i CBIT-modellen.

Genom att tillämpa CBIT-modellen och inte ge avdragsrätt för varken räntor eller utdelningar skulle bolagsskatten kunna sänkas till 16,5 procent utan att skatteintäkterna skulle påverkas. Även om det skulle innebära en stor skattehöjning för fastighetsbranschen skulle det förbättra företagsklimatet för småföretagare och minska omlokaliseringen av företag till länder med lägre bolagsskatt. Att sänka skatten är en viktig del i att skapa ett mer attraktivt företagsklimat. Med en lägre bolagsskatt blir det mer lönsamt att driva företag samtidigt som vi kan behålla dessa i Sverige och på så sätt kan ta del av dess intäkter genom skatten. Det har också visat sig att en hög beskattning på arbete utgör ett hinder för gassellföretagens tillväxt varför dessa regler måste reformeras.

Den höga beskattningen på arbete som vi har i dag leder till höga lönekostnader och gör det mindre lönsamt att starta företag trots de stora ekonomiska risker som det innebär. En lägre beskattning av personaloptioner som bland annat tillämpas i Storbritannien skulle vara ett sätt att sänka de nystartade företagens lönekostnader. Personaloptioner är en rätt att i framtiden köpa aktier i företaget ofta till ett förutbestämt eller mer fördelaktigt pris än vad som annars skulle ges. Skillnaden mellan marknadsvärdet av aktien och belopp den anställde fick köpa aktien för beskattas i Sverige i inkomst av tjänst vilket medför en mycket högre skattenivå än om skillnaden istället beskattats som kapital.

Det är inte lika förmånligt att få personaloptioner jämfört med en vanlig lön varför beskattningen inte borde vara lika hög. Att beskatta personaloptioner som kapital med 30 procent torde vara betydligt mer ändamålsenligt än att beskatta den lika hårt som vanliga förvärvsinkomster där marginalskatten kan uppgå till 60 procent. Genom lägre beskattning av personaloptioner eller genom en generell skattesänkning på arbetsinkomster skulle företag kunna anställa flera och därmed ytterligare öka sin tillväxttakt. Något som i slutändan kulle vara fördelaktigt för vår ekonomi och minska vår arbetslöshet.

Det är inte bara arbetstagare som beskattas hårt i små aktiebolag utan också dess ägare. Aktiebolag med få delägare (FÅAB) omfattas av de så kallade 3:12-reglerna som begränsar ägarnas möjlighet till utdelning. Genom 3:12-reglerna får endast ett visst gränsbelopp tas ut som inkomst av kapital av aktieägarna. Överstigande belopp ses som lön och måste beskattas progressivt som inkomst av arbete vilket ger ett betydligt högre skattetryck. [3]

Reglerna för att beräkna det gränsbelopp som får tas ut i kapital genom utdelningar är synnerligen komplicerade och i stort behov av förenkling. I dag påverkas beloppet bland annat av lönenivåerna i bolaget, antalet aktier och antal anställda. Det är omöjligt att i förväg beräkna gränsvärdet varför de aktiebolag som omfattas av reglerna aldrig vet hur stora deras skatteutgifter kommer att vara. Skattereglerna försvårar därmed den ekonomiska planeringen för småföretagare, vilket inte är eftersträvansvärt. Genom att sänka skatten på arbete skulle det bli mer lönsamt att driva företag, det skulle skapa mer incitament för att anställa personal och göra att 3:12-reglerna kan avskaffas. Något som i sin tur skulle öka rättssäkerheten för aktiebolag med få ägare och förbättra vårt företagsklimat.

En progressiv och hög inkomstskatt tenderar också att minska viljan att starta företag. De stora ekonomiska riskerna om företaget går i konkurs måste motsvaras av en lönsamhet som väger upp för riskerna om det går bra för företaget. Genom den höga beskattningen blir det inte så pass lönsamt att driva företag varför incitamenten minskar.

Med tanke på hur våra skatteregler missgynnar små och snabbväxande företag är det ett under att vi överhuvudtaget har några gasellföretag i Sverige. Bara för att ett företag är litet betyder inte det att företaget ska åtnjuta svårare och mindre gynnsamma regler än stora, redan etablerade företag – tvärt om. Vi måste se över ränteavdrag och andra särlösningar som missgynnar små, nystartade företag. Undantag behöver tas bort och ersättas med breda skattesänkningar för att flera ska kunna anställas, arbetslösheten minskas och tillväxttakten i företagen ytterligare ökas. Det måste bli enklare och mer lönsamt att skapa jobbtillfällen och starta företag i Sverige. Det är dags att göra vårt skattesystem mer företagsvänligt.